Skrönor & anekdoter

Kommentarer

Rolands bild

Hallonmasken

Hallonmasken är en saga av den finländske författaren Zacharias Topelius och den utkom i Bonniers barnbibliotek 1944 som nummer 81 i serien för barn i åldern 6 – 10 år.På våren 1950 blev boken en tröst, när jag kom till skolhemmet i mars från Vanföreanstalten. Tiden på Vanföran var inte lång, bara några månader, men jag minns ändå ganska mycket från de där månaderna, till exempel Bååt, som sades komma från en fin familj och hade läst för mycket så han hade blivit lite konstig i huvudet. Han gick på frivillig basis ärenden ut på stan åt de intagna på Vanföreanstalten, köpte tidningar, godis, snus och andra förnödenheter åt patienterna. Han skrev inte upp några beställningar, men kom ändå ihåg vad var och en skulle ha. Jag kommer också ihåg bokskåpet i dagrummet på den avdelning, där jag låg som enda barnet bland vuxna män på en sal. Från bokskåpet kunde jag läsa böcker om olika exotiska vilda djur som ett lejon, en elefant och en zebra. De hade namn och råkade ut för äventyr av skilda slag. Jag var sju år och hade fått barnförlamning eller polio i november 1949 på Furs sanatorium i Blekinge, där jag vårdades för lungtuberkulos. På sanatoriet fanns en lokal, där det gavs undervisning åt intagna barn och där hade jag lärt mig att läsa. Efter det att jag blivit sjuk  kom jag först till epidemisjukhuset i Karlskrona, där föräldrar och syskon fick hälsa på mig genom att stå på en bock utanför fönstret och vinka in till mig. Julen 1949 tillbringade jag på epidemin och skickades sedan till Vanföreanstalten i Helsingborg, där jag fick elström i benen via våta bandage och fick en träspjäla, som lindades fast på vänsterbenet med bindor och höll det rakt så att jag kunde lära mig att gå i en gångstol. I journalen står det: ”3.3.50. Utskrives till skolhemmet då pat. är synnerligen långt kommen trots att han inte påbörjat skolan. Han läser sålunda helt obehindrat men är tydligen efter i räkningen jämfört med jämnåriga kamrater. Överföres till skolhemmet trots att bandagen icke äro färdiga och får där avvakta bandagens färdigställande. Går synnerligen bra med gångstol och kan till och med lägga en Creutz-skena, som han tilldelats. Har dock stöd för vänster knäled av en träskena.”  Detta med läsningen hade tydligen nått fram till dem som tog emot mig på skolhemmet och jag fick en bok att trösta mig med den första kvällen. Boken hämtades från ett skåp med glasdörrar i korridoren till de tre skolsalarna och det var ”Hallonmasken och andra sagor”. Jag hittade ett exemplar i höstas på ett antikvariat i Stockholm.